reflektionunderground

 

Återigen utbjuden, återigen inte redo.

Det känns som jag är otrogen. Ja.. och jag vet inte varför.

Det var ju trots allt Oscar som gjorde slut med mig.. Jag tror att jag själv vill egentligen, men mitt undermedvetna står och pekar finger åt mig varje gång. Suck.

Jag har aldrig varit med om att så många bjudit ut mig på samma gång. Jag känner mig överväldigad, men inte på ett bra sätt. Inte sen Oscars kompis bjöd ut mig.. Jag sa nej självklart, jag vill inte svika Oscar på det sättet. Även om jag egentligen borde. Jag lovade honom även att inte säga något till Oscar, för han ville inte att Oscar skulle bli arg på honom - förstårligt. Jag ska inte säga något.

Och sen Emilia. Den där perfekta tjejen som skulle kunna få vilken kille hon ville, men som helt satsar på tjejer. Och hon vill gå ut med mig. Tjatar till och med. Men just nu känns det väldigt konstigt att börja dejta tjejer efter man sovit brevid en kille som man trodde man skulle få sova brevid resten av livet. Men hon kan dock vara väldigt övertygande.. Vi får se.

Elajo killen jag inte ens brytt mig om att ta reda namnet på. Han satt och väntade på mig på Åströms i en timme förra gången. Nu har han bjudit ut mig igen, men jag sa att jag inte var redo. Vet inte varför jag inte säger ja, han är typ.. perfekt.

Och David.. Som kommer hem på onsdag. Han ville träffas på torsdag. Ska man?

 

Vet inte vad det är med mig.

I vanliga fall hade jag varit mer än redo. Men just nu känns det bara som en invasion på mitt privatliv.

Jag VET inte varför.

Jag sa upp kontakten med Oscar, trots att jag inte ville. Jag vill vara hans vän och jag önskar att han hade stoppat mig att säga upp kontakten. Men jag antar att han ville det också. Jag hade hellre sätt på film med honom på torsdag om han frågat mig, än att gå ut med någon annan.

Dessutom har jag dragit mig för att fråga om jag får låna hans X-box.. Haha, jag viiiiilllll verkligen spela Fable :( Dessutom tror jag att han har mitt Med andra Ord som jag väldigt gärna vill ha tillbaka..

Men det är just det,, Lika väl som jag vill vara hans vän, kommer han såra mig lika hårt igen dagen jag ser honom tillsammans med en annan. För då kommer hon vara precis där jag vill vara, tillbaka på ruta ett.

Nova och Pysen saknar honom.. Pysen brukar sova på hans huvudkudde och när jag till slut bytte lakan och slängde det påslakandet på golvet så la sig Pysen precis på den. Det kändes jobbigt, tror vi alla tre saknar Flivik, och jag hatar mig själv för att jag lät dom följa med dit. Det blev deras andra hem också, något jag förstörde och tog ifrån dom.

 

Men saken är att jag kan sitta här och trycka ner mig själv i timmar om det vore så, man det gör inget bättre och saken är att man är två i ett förhållande. Han var inte direkt ärlig mot mig om sina känslor. Hade han satt sig ner med mig och lugnt förklarat allt han tänkte på och tyckte så hade vi kunnat arbeta oss igenom allt det tillsammans. Istället var han tyst om allt, tills en dag det rann över och jag aldrig ens fick en ärlig chans att fixa det.

Men det känns inte jobbigt längre. Jag tar en dag i taget och jag har inte gråtit på länge. Jag saknar honom inte längre i sängen, men jag saknar alla minnen av honom.

Jag saknar att få hålla om honom och pussa honom där under ögat, mitt ställe.. Jag saknar att höra hans lilla "mmh" när jag kliar honom på ryggen. Jag saknar att laga mat tillsammans eller kolla på film. Jag vet inte ens vart jag är någonstans i de serier jag såg tillsammans med honom, för jag har inte förmått mig att se dom. Än.

Men, han saknar inte det. Han saknar inte Nova, Pysen eller mig.

Och gud vad jag saknar Bullen.. önskar jag kunde ta tillbaka honom och ta med honom hem till mig.. Nu får jag aldrig se honom igen.. :(

 

Jag..

Jag saknar minnena.

Och jag hoppas att alla, precis varenda ett, försvinner. Snart.

 

Sen blir dagar, till månader, till år..

Och sen läker jag.