reflektionunderground

 

Fuck, vad det gör ont.

Vad ont det gör att mista något så viktigt i sitt liv.

Hade jag kunnat hade jag skruvat tillbaka tiden 5 månader och legat i hans famn nu.

 

Det är en månad sen nu. En månad sen det tog slut.

Jag har gått igenom helvetet och tillbaka för att ta mig där jag sitter nu. Jag har legat på mitt golv i fosterställning och gråtit tills jag trodde jag inte skulle orka mer, jag har suttit i min dusch och bara tittat ut i tomma intet. Jag har kört min bil fyra olika håll från Oskarshamn så långt jag kommit, men det kändes inte bättre för det.

Jag har varit ledsen, förstörd, besviken, arg, frustrerad och gråtit tills jag trodde att hjärtat inte orkade mer, att det skulle börja slå svagare och tillslut inte slå alls.

Men nu, idag känner jag mig starkare än någonsin. När jag sitter precis här och kan prata om det, slippa känna längtan och behov. Jag har låst in all min kärlek för honom i en liten stålask och gömt den långt inne i mitt inre. Och där får den vara, tills en dag jag kan öppna den och finna att den kärleken har förtvinat och dött.

 

Jag kan säga att jag förändrats mycket under dessa veckor.

Det är mycket jag ändrat syn på och mycket jag skulle ändrat på om han hade gett mig en andra chans.

 

Jag hade inte pressat honom med att flytta ihop.

Jag borde ha lyssnat på honom när han sa till mig att han ville ha sitt egna innan vi flyttade ihop. Jag tror han hade behövt det, få ta hand om sig själv. Jag hade istället hjälpt att honom flytta till sin egna lägenhet när han hade velat det och jag hade stöttat honom i det.

Jag skulle ha peppat honom att umgås mer med sina vänner. Att de skulle ha fler utekvällar tillsammans, tagit en resa tillsammans eller vad som..

Jag borde slutat att supa. Jag borde ha varit mer rädd om honom än så, betett mig som en riktig flickvän och inte haft såna kvällar där drickat tog över totalt.

Jag borde ha slappnat av mer. Slutat ta allting så personligt och tagit tillbaka mitt starka jag istället. Jag borde inte ha varit orolig och ängslig varje gång han gick ut och drack..

Jag borde ha litat på honom.

 

Det finns mycket jag borde ha gjort.. Det finns mycket han borde ha gjort.

Tillsammans hade vi kunnat gjort detta mycket bättre.

 

Men jag lägger inte all last på mig.

Kvällen han satt här hemma hos mig och sa saker han tänkt på så länge, då insåg jag att han inte varit ärlig med vad han känt för mig. När han sa att det kändes som hans liv tog slut när jag började prata om att flytta ihop.. Att han hade känt att han hade velat ha hela helger för sig själv och bara göra vad han själv hade velat. När jag insåg, att alla de där sakerna som jag trodde han hade tyckt var lika mysiga och bra som jag hade gjort faktiskt inte alls var vad han kände... Då dog jag inombords.

Jag trodde jag hade hittat min Kärlek, han med stort K.

Jag såg att flytta ihop var början på något nytt, något bra och... ja, en början på vårat liv tillsammans.

Men jag vet inte vad han trodde.

Han trodde väl att jag skulle låsa in honom och skaffa femton barn och gifta oss innan nyår.

Jag visste precis hur jag ville ha det.

Jag ville ha en trea eller fyra, enbart för att han skulle få inreda ett spelrum med dator och biljardbord och gästsäng till hans vänner om de ville sova över någon gång.. Jag ville ha mina ensamma seriekvällar i soffan medan han spelade eller gjorde vad han ville göra, men ändå att man gick och la sig tillsammans. Jag ville resa, starta någon sorts karriär eller plugga, vad vet jag? Jag ville pusha honom att göra den där utbildningen inom militären som han så länge velat göra..

Nu så här efteråt känner jag mig så himla dum.

Jag hade drömt drömmar som han aldrig ville ha.

...för han ville inte ha mig.

 

Och jag har gett upp.

Jag har tre mål i mitt liv.

-få min drömkropp

-skaffa karriär

-bli den personen jag vet att jag egentligen är

 

Den sistnämnda är redan uppfylld.

Jag dricker inte på samma sätt längre, jag mår bra, jag är stark och jag vill bara vara glad hela tiden. På tisdag tar jag tag i drömkroppen, och viker mig  inte en sekund denna gång.

Min karriär kommer också ta fart, snart :)

 

Och saken är, vill han inte ha mig, så... synd.

Någon där ute är rätt för mig och jag förtjänar det :) Jag VILL ha det.

 

Och med det sagt, så kastar jag bort alla minnen och fyller på med nya istället.

 

Och mina stunder med dig blir endast en suddig bild, och förr eller senare kommer du försvinna från mig helt.

Nu är det bara mig själv jag behöver.